önskar att helgen var en hel vecka lång!!
har känslor i mig som jag inte kan placera ut riktigt..
har haft en grymt bra helg och en härlig träningsvärk efter den!

jag vet inte riktigt.. 
det känns som om mitt mående kommer och går..

höga berg och djupa dalar.. sjukt jobbigt...
det är precis som om allt med malmö börjar kännas

lättare men samtidigt kommer allt annat och trycker ner mig..

jag vet att det här måendet är övergående för jag har det varje år

men när jag är mitt i det så känns det som jag ska drunkna vilken sekund som helst.
smärtan som river i mig vill ut och jag har inte kommit på något sätt att få bort den

förutom att skära mig själv och det vill jag inte!
har inte gjort det på flera år och det ska mycket till innan jag "tillåter" mig göra det igen! 
när jag är med andra så kan jag kontrollera mina tankar, trycka undan dem...
men det gäller att ta sig dit också..
jag vill inte gå utanför dörren även om jag vet att jag mår så mycket bättre av det! 
det är precis som jag får tvinga mig till det.. asjobbigt!
för jag vet att jag behöver kontakten med andra för att inte falla ner i skiten ordentligt..
samtidigt så orkar jag inte hålla fasaden uppe hela tiden..
därför har det varit lätt att åka till anki för hon vet hur jag mår..
det är värre att vara hos moster för där har de nog med sitt..
och de behöver mig..
jag har inte nog att ge mig själv och nu kommer det sätta in på allvar från deras håll..
jag vet inte hur mycket jag kan ge av mig själv..
jag vill ge dem hela mig för ingen av dem kommer förstå varför jag inte kan..
jag brukar ge och ge och ge tills jag ligger där... men har ju samtidigt kunnat "hämtat kraft"

genom att skära mig... 
låter kanske helt sjukt för det är precis vad det är...
men det har hjälpt...
vet inte.. kan inte förklara bättre än så..

vaknade iaf idag och det kändes okej.. men ju längre dagen går och ju tröttare jag blir desto sämre mår jag..

ska försöka avsluta och lägga mig!
en lång dag väntar imorgon! 

vaknade idag mådde okej.. bättre än på länge.

kan inte sätta fingret på vad som är skillnaden...

kan bara konstatera att något är annorlund.. 

jag hoppas bara det är bra!

var med anki igår :) i flera timmar.. 

vi satt i varsitt soffhörn med våra mobiler och ibland så kommenterade vi något.. en helt okej kväll!

jag mötte  upp anki hos bea innan vi gick hem till anki...

så i ett par timmar så låg beas Bengt/Benke och sov i min famn eller på mitt bröst.. det är en söt liten grabb på bara någon månad...

sen gick vi hem till anki och då försökte jag hålla i matvraket Love men han ville bara ha mjölkmaskinen Anki... :)
får hålla honom under dagen.. kvällstid är inte alls något vidare bra har jag märkt..

längtar som fan efter fredag nu!!!
 

Jag bryr mig inte om hur jag själv känner och jag är van att inte få det som jag vill. Det enda jag bryr mig om är dig, hur du mår och att du får det så bra som möjligt och att inget händer dig.
JAg ligger och tänker på dig och oroar mig för vad som komma skall när 2 månader har passerat.

jag kan inte hjälpa detta jag känner som jag känner och jag är den jag är.

hur mycket jag än försöker och vad som än händer och hur du än får mig att må så kan jag inte sluta tänka på dig eller bry mig OCH JAG HAR FÖRSÖKT!

Jag önskar ju så klart att jag kunde hjälpa dig eller kunde vara till någon nytta för det är ju det mesta en sån som mig kan hoppas på och det brukar väl räcka för mig med för att få mig att tänka på något annat.

jag har vetat sedan första gången jag började prata med dig hur jag ville ha det och förstod hur det aldrig kunde bli men jag brydde mig inte för jag tänkte att jag iaf kunde få en smula även om jag inte kunde få allt... Och en smula utav dig i mitt liv är hundra gånger bättre än inget alls....
 

känner att jag just nu bara vill ge upp...
sitter och försöker komma på vad det jag har som får mig att må bra just nu?
trodde att allt skulle bli bättre med tiden...
allt...
men ju mer jag hanterar... i alla situationer, så kommer det bara mer..
alla verkar vilja ha en bit av mig och jag känner att jag inte har mer att ge..
så hur ska jag klara mig hel ur detta?
jag förstår inte.. jag kan inte komma fram till en lösning...

bröt ihop idag på jobbet...
vet inte vad jag ska göra för att kunna ta mig ur det här hålet..
vill inte längre.. jag orkar inte stå emot...

 har en mask uppe... som jag låtit några bryta igenom.. 
några jag vet ser det på mig...
konstigt att familjen inte ser den..
kanske de inte känner mig?

hon gjorde slut med mig..
så varför fortsätter hon.. eller får mig att tro att hon känner något..
sen får mig att tro att det kanske kanske kanske finns en liten strimma av hopp... för att sen få mig att slå i marken igen?
varför berättar hon att hon är svartsjuk, varför blir hon svartsjuk?
varför behöver hon förbereda sig på att jag går vidare? 
När det är hon som gjort slut för att hon inte känner tillräckligt??

inte ens de tre små som brukar kunna "rädda" mig upp ur den här skiten hjälper inte.. jag ser inte ljus! jag håller på att drunkna!
vill bara svepa alla mammas piller och ta fram ett rakblad..
orkar faaaan inte!!
det är inte okej att känna såhär!
vad i helvete ska jag göra???